Hynek Pallas och Oikos

En av de saker jag lärt mig uppskatta genom åren – förutom vegansk Västerbottensost – är Hynek Pallas. När Pallas varnar då bör en lyssna, i synnerhet om dessa varningar åtföljs av heroiska uppmaningar till motstånd. För det är precis vad Pallas gör, i ett av sina senaste alster, en debattartikel i Göteborgsposten, 3/2 2020.

I ingressen till Pallas’ artikel – som han nog inte skrivit själv – specificeras vad detta intellektuella motstånd bör riktas mot: rörelser som försöker rentvå kommunismens och nazismens blodiga brott. Det handlar alltså inte bara om nazism utan också om kommunism – i kombination med varandra.

Normalt sett brukar inte tankesmedjor syssla med att rentvå kommunismen och nazismen, men det är precis vad den av Mattias Karlson initierade tankesmedjan Oikos indirekt syftar till. Personligen vet jag inget närmare om denna förutskickade tankesmedja, men i nyheterna beskrivs tankesmedjan mest som ”konservativ” – oaktat att en av medlemmarna, Malcom Kyeyune, själv beskriver sig som kommunist.

Lyckligtvis utvecklar Pallas sin tankegång närmare i artikeln så att läsarens alla tvivel snabbt kan undanröjas. Oikos är inte bara konservativ, utan närmare bestämt reaktionär och därmed underförstått också kommunistisk och nazistisk. Förvisso beskrev kommunismens och nazismens företrädare sig själva mer som ”revolutionärer” än ”reaktionärer”, men det är inget som Pallas låter sig förvillas av.

Pallas’ ögon är för skarpa och hans penna är för vass för att låta sig luras av Karlssons rökridåer. Visserligen betonar Karlsson att tankesmedjan är ”ekonomiskt oberoende” – och därmed underförstått fristående från Karlssons försök att använda tankesmedjan för att rentvå nazismen och kommunismen från deras brott – men som Pallas riktigt påpekar är ekonomiskt oberoende inte detsamma som moraliskt oberoende. En person kan vara ekonomiskt oberoende av sin familj men därav följer inte att hon är moraliskt oberoende av sin familj, för erkännande och stöd exempelvis.

Som den utmärkte pedagog Pallas är illustrerar han sin tes genom att ta Kajsa Ekmans mottagande av Leninpriset som exempel. Poängen här är inte att Ekman gjort sig ekonomiskt beroende av Leninpriset – även om det är lätt att tänka just så – utan att Ekman låtit sig förknippas med Lenin. Ekman har därmed låtit sig associeras med Lenins mord, vilket indirekt innebär att Ekman skymfar mordoffren och rentvår mördaren själv, dvs. Lenin.

Följer man detta lysande resonemang till sitt logiska slut, så innebär det att eftersom förhållandet mellan Lenin och Ekman är analogt med förhållandet mellan Karlsson och Oikos, så bidrar Oikos till att rentvå Karlssons offer. Vilka dessa offer är framgår inte som helt klart. En radikal gissning – om man följer artikelns ingress – är att Karlssons offer är identiska eller åtminstone analoga med nazismens och kommunismens offer. En mindre radikal gissning är att Pallas syftar på Karlssons utrensningar i sitt eget ungdomsförbund. Invändningen mot Oikos skulle då vara att den syftar till att rentvå Karlsson från hans förbrytelser mot SDU samt Kasselstrand och Hahne.

I de kultiverade kretsar där Pallas rör sig är man förstås bekant med begreppen (”koncepten” som Pallas skulle säga) hyperbol och litotes, alltså överdrift och underdrift. Trots att Karlsson många gånger varit föremål för kritik verkar det som en överdrift att tillskriva Oikos avsikten att rentvå honom från brott jämförbara med massmord. På samma sätt verkar det som en underdrift att påstå att Oikos enda syfte är att upprätta Karlssons skamfilade rykte efter uteslutningarna av Kasselstrand och Hahne 2015, en händelse som knappast någon kommer ihåg idag.

Pallas tycks dock ha anat att en sådan invändning skulle kunna riktas mot honom. Förmodligen är det också detta – och inte bara intellektuell hederlighet – som förklarar att Pallas väljer att kritisera sin egen slutsats genom att fråga sig om han inte relativiserar kommunismens brott genom att jämföra dem med Sverigedemokraternas och Karlssons gärningar. Skulle inte detta – grymma ironi! – leda till att Pallas själv kan anklagas för att oavsiktligt ha försökt rentvå Lenins namn från kommunismens offer?

”Nej”, svarar Pallas med den rättfärdiges hela lugn, ty även om det är sant att Karlssons avsikter är jämförbara med nazismens brott, eftersom han är medlem i ett parti som kommer från nynazismens ”lerpöl” och som ”hotar” många svenskar, så finns det något som omedelbart nullifierar alla invändningar, nämligen att Pallas själv är ett offer för kommunismen och nazismen. Mera exakt har Pallas själv personligen och professionellt ”sett” vad dessa ideologier gjorde med en halv världsdel.

Därmed borde det vara klarlagt att Oikos syften är brottsliga och att Oikos bör bekämpas (och helst förbjudas, även om Pallas låter detta vara osagt), om det inte vore för att Pallas har ytterligare ett argument i sin rockficka, som röjer att vi här har att göra med en stor realpolitisk tänkare och inte bara en ideologisk visionär.

Som Pallas riktigt påpekar finns det ett land i Europas mitt där Karlssons nationalkonservativa visioner förverkligas, nämligen Ungern. Ungern är antisemitiskt, kleptokratiskt och europafientligt och så också Karlsson och dess lydhund Oikos. Pallas lämnar inga närmare uppgifter om vad han menar med antisemitism. Det finns dock en undersökning från 2018, på uppdrag av Europarådet, som bär rikligt vittnesbörd om riktigheten i Pallas’ varningar.

I undersökningen framkommer helt klart att många ungerska judar upplever sig som trakasserade av högerextremister nämligen 46%, mot 18% i Sverige. Däremot är det underligt nog rätt många svenska judar som upplever sig som trakasserade av extremistiska muslimer, nämligen 40%, mot bara 2 % i Ungern, vilket är svårt att förklara. Förmodligen beror det på att det finns fler högerextrema muslimer i Sverige än i Ungern. Det är också många Ungerska judar, 46%, som upplever trakasserier på offentliga platser att jämföra med Sverige där 69% upplever sig trakasserade, vilket troligtvis beror på att svenska högerextremister rör sig mer på gator och torg än ungerska som sitter hemma. Oron inför att bli utsatt för fysiska attacker är 13% bland de ungerska judarna, mot 27% bland de svenska judarna, vilket bekräftar samma sak.

Den slutsats man kan dra är att svenska högerextremister är mer aktiva på gator och torg än ungerska högerextremister, vilket leder till att fler judar känner sig hotade i Sverige än Ungern, trots att antalet högerextremister är större i Ungern än i Sverige. Det finns därför all anledning att bekämpa högerextremismen i Sverige och bjuda intellektuellt motstånd mot Oikos, för om högerextremistister är så aktiva redan nu, när Sverigedemokraterna är relativt små, hur mycket större kommer då inte deras aktivitet att bli när Sverigedemokraterna vuxit sig stora?

När det gäller fakta om kleptokratin i Ungern jämfört med Sverige så är det ännu svårare att uttala sig, eftersom det är svårt att veta hur man skall beskriva eller mäta något sådant som politikers stöld av medborgarnas pengar. Om man betraktar exempelvis skattetrycket, alltså hur stor andel av BNP som går till skatter, så ligger Sverige högre än Ungern. Man skulle då kunna dra slutsatsen att svenska politiker är mer klåfingriga med sina medborgares pengar än de ungerska politikerna, men det är nog fel. I stället är den korrekta slutsatsen att Ungerska politiker är mer kleptokratiska än sina svenska kollegor, eftersom de har mindre skattepengar att röra sig med och därför måste stjäla mer.

Vad gäller europafientlighet så behöver man inte anföra några data för att se att Pallas har rätt. Sverige är ju långt mycket mer medgörligt gentemot EU än Ungern, inte minst vad beträffar storleken på invandringen, så här har Pallas helt klart en poäng. Pallas’ slutsats är därmed helt klart bevisad: Oikos är en tankesmedja för ett antisemitiskt, kleptokratiskt och europafientligt styre i Sverige, likt det i Ungern.

Min enda invändning mot Pallas är att han väljer en litotes, en underdrift, som rubrik för sin artikel, nämligen ”Inte oproblematiskt för intellektuella att verka i Mattias Karlssons tankesmedja”. Förmodligen är detta ett uttryck för Pallas välkända intellektuella blygsamhet. En bättre titel, i samklang med hans logiskt stringenta resonemang och välgrundande slutsatser hade varit: ”Kriminalisera Mattias Karlssons tankesmedja – nu!”